Två månader har gått sedan sist. Två månader som har varit utvecklingsrika, där du smått otroligt har gått från ha stått stabilt vid åtta månader till att kunna ta några stapplande steg framåt mellan två personer, till att kunna gå vingligt med och utan stöd vid nio månader och sedan stadigt själv lagom till tiomånadersdagen. Inte nog med att du går själv, ibland springer du. Springer! Detta har gjort att vi har fått införskaffa ett par skor åt dig. Dina allra första, vita små skor i storlek 21 till din lillstora, gulliga 12,5 cm fot.

I och med att du är så pass stadig och stabil med båda fötterna på jorden så har klumpen vi hade dagligen för att du skulle falla handlöst bakåt eller framåt släppt. I början böjde du nämligen inte benen när du föll, utan var rak som en fura oavsett fallriktning. Nu tar du emot dig fantastiskt bra, antingen på rumpan eller med händerna. Trots din nyvunna skicklighet på att falla så är det ju oundvikligt att du faller eller ramlar så att du slår dig. En kväll kring tiomånadersdagen busades det hemma och du sprang, snubblade och dök in i ena soffbordsbenet vilket medförde en lång gråt- och tröststund och en bula med ett djupblålila märke i pannan.

Trots att du lärde dig att gå vingligt vid nio månaders ålder så lärde du dig att krypa på riktigt veckan innan du fyllde tio månader. ”På riktigt” menas att du lyfte rumpa och mage och kröp på händer och knän. Innan dess hasade eller ålade du dig bara gnällande fram. Ditt gnällande har förresten avtagit i och med att du kan resa dig upp mot i princip vad som helst och sedan gå dit du har velat.

Efter att ett bra tag ha haft för vana att sova tre pass om dagen som varade 30 min styck, trodde vi aldrig att du skulle ändra dig. Men när hoppet ger vika händer det tydligen, för huxflux sover du nu två gånger om dagen. Sömnen du får per dag är densamma som tidigare men nu sover du 30 min på förmiddagen vid nio-/tiotiden och sedan hela en timme på eftermiddagen vid ett-/tvåtiden. Eftersom din energinivå är hög dina vakna timmar så blir du, helt förståeligt, sliten om kvällarna vilket resulterar i att du vanligtvis somnar mellan sju och åtta efter kvällsvälling, mys och kanske lite lek ensam i din säng utan oss. Sedan sover du gott natten igenom med ett uppvak någon gång på småtimmarna för lite välling. Under ett par veckor hade du dock en period där du vaknade ledsen, gråtandes och tröstlös innan du somnade, av vad jag tror var utmattning och lugnande ord eller nattsånger. När du var så ledsen så kände vi oss maktlösa och frustrerade. Det var ju så ovanligt för att vara dig men nu är du tillbaka i gamla vanor igen.

Du äter för det mesta alldeles själv. Det medför att du oftast är lortig i hela ansiktet och håret efter en måltid men du är bra mycket gladare och nöjdare. Dessutom är det så gott som omöjligt att mata dig när du har satt vrångsidan till. Konstigt nog så slinker den köpta burkmaten ner när du blir matad men så gott som ingenting annat. Du gillar den mesta mat som serveras och det enda som faktiskt har gjort att du har fått kväljningskänslor i matväg är naturell yoghurt. Päron och banan är de frukter som kan ses som favoriter då de är lätta att äta själv och därmed också är lättsvalda.

Vi busar och leker och ses med vänner de flesta dagar under veckorna. Att sitta hemma en hel dag går an då och då men absolut inte flera dagar i rad. En vecka var vi dock tvungna att just sitta hemma i och med att du råkade ut för din allra första sjukdomsperiod. Förkylningen, febern och den slemmiga hostan satt som ett smäck. Då du var så pass liten ”nio månader” så var det enda som kunde rekommenderas som lindrig: höjd huvudända i sängen, kallt vatten, koksaltslösning i näsan (+nässug) och eventuellt alvedon. Trots att du var rejält hängig så orkade ändå hålla igång och leka stundvis under dagarna, men den sjukveckan var riktigt slitsam.

I takt med att du växer och utvecklas så har vi nu nått ytterligare ett utvecklingssteg – ditt tal. Det märks tydligt att du försöker kommunicera med hjälp av din röst på ett annat sätt än vad du tidigare gjorde via skrik, gråt, joller och andra ljud. Nu försöker du få fram ljudkombinationer som liknar ett förstadie till talet. Ordlistan är inte värst stor idag men ”Ä dä” = ”Vad är det?”, ”Nanna/Mamma” = ”Mamma”, ”Papp” = ”Pappa” och ”Tuttut” = ”Tutte” är ord eller uttryck som vi tror att vi har fått rätt tolkning av men sen säger du ibland ”Ba” och det tror vi kan betyda ”Lampa”. Sedan kommunicerar du och visar vilja genom rörelser också, som pekningar och andra handrörelser. Vi vet också att du förstår saker och tings innebörd som vi säger till dig genom de svarssignaler du ger oss. Helt fantastiskt hur du utvecklas, lilla mirakel.

Genom att leka, sjunga och läsa för dig samt genom att leva det dagliga livet med dig gör att du, tillsammans med oss, sakta men säkert utvecklas till en fantastisk liten individ men mycket nyfikenhet kring omvärlden. Vi är så glada att ha dig i vårt liv.

Vi älskar dig Amelia!