Idag var jag hos min barnmorska för slutbesöket efter denna graviditet. Hon, likväl som jag, menade att jag hade haft en sammanfattningsvis bra upplevelse rakt igenom graviditeten, trots trötthet i början och lite svullna ben i sluttampen. Men vad är det att gnälla över? Alla andra värden har bibehållits på en fin nivå med hjälp av en järntablett om dagen. Och jag var verkligen aktiv ända in i slutet och det är jag glad för i efterhand.

 

Förlossningen hade och har jag fortfarande ett fint minne av, med en underbar barnmorska som stöttade mig i alla skeenden av förlossningen och lyssnade in mig och vad jag hade för önskemål (utifrån graviditetssammanfattningen) för förlossningen. Och det jag ville ha gjort fick jag också testa på trots att det kanske inte var någon hjälp för just mig. 

 

Under förlossningen fick jag en liten, liten skråma i underlivet som inte ens räknades som en grad 1 (av fyragradig skala), vilket gjorde att jag snabbt kom på fötter och ville duscha och "fortsätta leva". Efter en natts observation, på grund av långvarig vattenavgång, fick jag åka hem med en underbar liten dotter. För övrigt var det konstigt att knyttet i bilbarnsstolen på väg hem från sjukhuset var samma knytte som 29 timmar tidigare hade legat inuti min mage. En underlig och obeskrivlig känsla.

 

Sammanfattningsvis hade jag alltså en fin och behaglig graviditet och en förlossning jag är mer än nöjd över genom en fantastisk hjälp och stöttning från den förlösande barnmorskan och Mati som var vid min sida.