Brev till lillan 11-12 - Din ettårsdag!

Älskade lilla vännen, nu har du nått din ettårsdag!

Det är helt fantastiskt otroligt hur mycket som har hänt med dig och med oss sedan den där tisdagsmorgonen för exakt ett år sedan. När du var liten sa alla att jag skulle njuta och ta tillvara på tiden. Tiden skulle gå så fort, sa alla. ”Alla” hade rätt, det har gått fort och jag har inte på samma sätt tidigare insett hur långt ett år är. Ett år är en kort tid, men med stort utrymme för stora händelser.

Den 1 april flyttade du för första gången. Till ett stort hus med en härlig gräsmatta med mycket stenar, grus och jord som går att smaska på. En flytt är en omvälvande händelse i en liten människas liv. Alla rutiner, vanor och vardagliga händelser försvann och ersattes med nya. Du tog flytten bra men att du ändå blev påverkad märkes tydligast att sömnen blev störd, just eftersom att våra rutiner försvann med flytten. Därför har vi nu sakta men säkert återgått till att du får somna ensam i rummet inför natten. Vi är inte riktigt där än, men nästan. För fortfarande är du en envis liten jänta som allra helst vill bestämma allting själv – och det är ju ganska roligt att jävlas och retas med mamma och pappa när det är dags att sova.

Det som har förändrats mest påtagligt under de sista månaderna är trots allt din ansiktsmimik, dina rörelser och din uppenbara förståelse av ord och meningar. Det roligaste är förmodligen att vi, din mamma och din pappa, så väl känner igen oss själva i dina uttryck. Blickarna, tungrörelserna, huvudnickningarna och efterhärmningarna är helt bedårande att se, lika mycket som skrattframkallande. Du är en liten toka, en fascinerande sådan. Gud så mycket kärlek vi hyser till dig. Ditt ordförråd, eller snarare din ordförståelse är magisk. Nu har vi förutom att fortsätta uppmana dig att hämta ovh visa saker också bett dig ge saker och uppmana/fråga dig om vi ska göra saker och det går över förväntan. Vi häpnar och är lika hänförda varje gång. ”Ge skeden till pappa, ska vi kramas, var är KajsaStina, hämta skon” – och det mysigaste någonsin är nog när du kommer och ger en kram och säger ett härligt ”Mmm..” eller kanske när du ger en riktig tungkyss med öppen mun. Bedårande!

Du är allt annat än petig i maten. Mat och barnamunsgodsaker är troligen, i dina ögon, livet. Det är ytterst sällan du tackar ”nej” till mat. Och de gånger det händer är det för att du är sprickande mätt, oerhört trött eller helt enkelt inte tycker om. Färsk paprika och gurka är inga favoriter direkt men äter någon vuxen och säger ”Mmm..”, finns en stor chans att du trots allt smakar och kanske äter upp helt och hållet. Nio av tio gånger äter du själv, försöker vi mata dig så ska du ta besticket ifrån oss eller vrider undan kroppen/ansiktet. Du får mer än gärna äta själv, men ibland kan vi inte låta bli att prova – och ibland hade det faktiskt varit smidigare. Fast å andra sidan så underlättar det middagssituationen och vi får en mer familjär stund. De gånger du låter oss mata dig, då är det något ”blött” vi äter såsom soppa, gröt eller fruktmos.

Glädjespridare, envis och sprallig samt lekfull är de ord som bäst sammanfattar dig just nu tror jag. Det är fullt ös i din lilla kropp, från morgon till kväll och leken och pysslandet med klossar och sådant har på den senaste tiden blivit en favorit. Annars är du en dam som väldigt gärna vill gå ut och det är många gånger du har kommit med din lilla sko för att visa vad du vill. Så att gå ut och leka en stund har verkligen underlättats sedan flytten. Får du däremot inte som du i stunden vill eller att vi inte lyckas förstå dig kan du bli nådigt förbannad och spjärna emot åt alla håll och kanter. Var kommer styrkan ifrån? Det mest glädjande är att du den mesta av tiden är en glad liten skit som kan charma brallorna av nästan vem som helst. Ditt leende, ditt bullriga skratt och ditt sätt att vara gör oss alldeles varma och glada varje morgon – att du är du, gör det så himla mycket lättare att borsta av sig den ofrånkomliga frustrationen och att vakna varje morgon (förutom när du får för dig att morgonen startar klockan fem förstås).

Ett helt år av otrolig utveckling, ett helt år av monstruös kärlek, ett helt år av dig. Vi älskar dig från djupet av våra hjärtan och vi kan inte föreställa oss livet utan dig. Du kom in som en storm och den stormen har inte lagt sig än. Frågan är, vår underbara dotter, om den någonsin kommer att lägga sig.

Vi älskar dig!