Alltså, målet börjar närma sig. Hela tiden har jag räknat med att jag ska arbeta fram till barnens skolavslutning och dit är det knappt tre dagar. Sedan är det ytterligare en vecka med mer administrativt arbete kvar innan min verkliga semester börjar. Sen återstår det ju att se hur mycket semester jag hinner få, om ens någon. Eftersom jag inte har vetat (och fortfarande inte vet) när Brynolf har tänkt att visa sig för världen så har jag försökt att arbeta in lite extra tid genom att förbereda för min föräldraledighet, genom att samla och packa mitt material. Som jag har hamstrat material och inspiration under detta år. Makalöst!

 

Så nu har jag nått den trettioåttonde gravidveckan, och mer officiellt är det v. 37+4. Två och en halv vecka kvar till beräknad födelsedag. Hipp hipp hurra till Brynolf om denne föds på midsommarafton. Vore ju ganska kul faktiskt!

Två barnmorskebesök har jag hunnit med också:

#5 i v. 33+4 

blodtryck: 105/65

sf-mått: 31 cm

hjärtslag: 146 slag/min

 

#6 i v. 35+5

blodtryck: 110/60

sf-mått: 33 cm

hjärtslag: 125 slag/min

- Brynolf hade till detta besök börjat placera sig neråt, och vid besöket var bebisens huvud ruckbart.

 

Jag har inga speciella gravidkrämpor, förutom sjukt svullna och vätskefyllda ben efter en arbetsdag, eller då jag har varit aktiv en hel del. Då känns det som om inte huden räcker till, som om huden eller benen skulle kunna sprängas i vilken sekund som helst. Men i övrigt? Mår jag prima, precis som vanligt. 

 

Brynolf börjar dock, och har gjort ett bra tag, gjort mig påmind om att det börjar bli ganska trångt därinne. Ibland kan jag känna fötter eller någon annan kroppsdel i ryggtrakten på höger kroppshalva. Och det gör liksom ondare att försöka trycka den tillbaka än att låta den vara kvar. Sparkarna hamnar också högre och högre upp mot revbenen. Det som är mest irriterande, som många inte tänker på, är att oberoende magens storlek så tar ju BabyJesus 2.0 den plats h*n behöver. Så trots att magen är "liten" på utsidan, för andras ögon så är den fylld till bredden på insidan. För det är den kommentaren jag får mest om min mage. Liten. Jag tycker dock den är stor, till skillnad mot var den var innan jag var gravid - för det är ju där jämförelsen i ens eget huvud hamnar, Nu vs. Då. Bortsett från det är det ganska smidigt att magen inte är större än vad den är just nu - men det hade jag väl också vant mig vid, sakta men säkert.