Mitt i allt jobb, förskoleri och det vardagliga livet inser jag att vår dotter växer. Växer och utvecklas för var dag som går. Det är helt otroligt att se hur en sådan liten människa tar sig an livet. Helt och hållet makalöst. Det känns som om jag skulle kunna börja gråta av att tänka på hur fin hon är på alla sätt och vis. Hon springer, går och leker. Hon pratar och säger fler och fler ord för var dag som går. Mest ord på K, P, T och M. Alla ord hon försöker säga är lite fel och något knasiga men ack så söta. Men vi förstår henne och det är huvudsaken. Det är så fruktansvärt skönt att kunna tyda vad hon faktiskt vill istället för att hon ska behöva bli arg, frustrerad och ledsen. 

När vi är hemma går hon så gått som alltid utan blöja och olyckor händer kanske i genomsnitt en gång per dag. Men annars säger hon till om hon blir eller är kiss- eller bajsnödig på ett eller annat vis. När vi är ute på språng eller så brukar hon dock ha blöja, även om blöjan ibland är nästintill torr då med. Och när hon ska sova likaså, att hon använder blöja alltså.

Håret växer också, hör och häpna. Något svallande hårsvall kanske inte riktigt än men det är så ljust och fjunigt och sött. Jag kan sätt upp tofsar i bakhuvudet och sånt. Luggen börjar dessutom nå hennes ögon så snart är det nog dags att öva henne i ha ett litet hårspänne. Något som hon gillar att sätta i men som hon drar ur lika fort som det sattes i. 

Hon närmar sig 1,5 levnadsår. Ett och ett halvt. Det känns som om tiden har försvunnit samtidigt som jag vet att vi har gjort så mycket saker under de här åren att hon är rik på upplevelser.

 

Bilderna är tagna i somras och jag ser hur mycket hon har vuxit sedan dess. Som sagt, otroligt!