I söndags var vi på dop för Amelias nästan jämngamla vän, Gia. Två ynka veckor skiljer dessa damer i ålder så förhoppningsvis kan de få glädje av varandra i framtiden. Dopet hölls i vackra Nor, och under dopgudstjänsten höll båda minidamerna tyst och de skötte sig exemplariskt. Den ena framme vid altaret och den andra i vagnen tuggandes på en leksak.

 

När vi gick till Sockerstugan för dopkaffet började både Amelias och huvudpersonen Gias humör svikta. Amelia la vi i vagnen efter en kort sejour i barnstolen och hon slocknade på två röda. Gia somnade stunden senare. Under dopkaffet åt vi på så goda smörgåstårtor och sockertårtor så att det var värt att magen kapsejsade senare på kvällen. Men det är smällar man får ta ibland. Och ibland kan det faktiskt vara värt det (med lite förberedelse). Vi gav en söt liten prinsessgroda i rosa och en motoriktränare som doppresenter. Något som hon förhoppningsvis kan ha nytta av i framtiden. 

 

P.s. Älskar för övrigt Amelias "Ida-klänning" (ni vet, Emil i Lönnebergas syster), dock kräkte hon ner den direkt då dreggelhaklappen åkte av. Typiskt min dotter.