Tänk på alla de barn som inte kommer att nå vuxen ålder. De som fått sina liv hastigt förkortade på grund av obotliga sjukdomar. De som aldrig själva kommer att få barn. De som aldrig tar studenten. De som inte kommer att få skäll av sina föräldrar för att ha gjort något dumt. De som började sina liv som helt vanliga bebisar och barn. De som aldrig kan se solen gå upp igen. De som aldrig kan klä sig sjäva. De som inte kan vakna mitt i natten och skrika "mamma". De vars liv har ändrat form. De som inte längre kan gå. De vars ögon gnistrar. De som igår kunde allt men idag inte kan något. De som strålar av livsglädje. De som opereras gång på gång. De som har föräldrar som trots allt älskar dem över allting annat i världen. De som inte kommer att nå glädjen att få ett körkort i sin hand. De som inte kan uppleva livet lika länge som många andra. Men som ändå har ett leende på läpparna.