Imorse, i all hast och virrighet, måste jag ha glömt bankkortet i p-biljettautomaten. Jag insåg inte min tabbe förrän jag var på väg till Lidl för att handla på hemvägen. Jag åkte hem och hämtade Mati så åkte vi tillsammans ner till jobbet för att se om någon vänlig själ hade lämnat kortet på eller bredvid biljettautomaten. Men där var helt tomt. 

 

Väl hemma igen ringde jag till Nordea för att spärra kortet. Snopen blev jag när personen i andra änden sa att kortet redan hade blivit spärrat. Vilken tacksamhet jag har för denne någon. Rätt person måste ha hittat kortet och sedan gjort det rätta i situationen. Nytt kort är på väg och inte en krona har denne någon eller någon annan lyckats roffa åt sig från mitt konto - det har jag nämligen kollat upp. Tacksamhet!