Pillan ska åka till Turkiet igen i augusti i sex veckor och jag kan inte låta bli att avundas henne. Värme, sol och bad. Men kanske kommer jag och Mati ta en tripp till den polska kusten innan vi börjar höstterminen, om bilen hinns ta genom besiktningen så klart. Just nu verkar det inte så lovande men hoppas vidare kan vi ju och vi håller tummarna för att komma iväg. Kanske blir det en sista minuten-resa? Eller en impulsiv resa, bara rakt upp och ner - någonstans? Skulle vara skönt att bara göra något, vi två, bara vi två... Vi får se hur det blir. Hoppas, hoppas, hoppas.

Snart börjar jag jobbet igen. Börjar tröttna på att aldrig vara ledig men det är en intensiv period så det är bara att härda ut, som tur är, är det inte bara jag som har dessa känslor men vi håller halvt om halvt tyst om dem.

Student, värme, vita ben och bara glada miner!

Ps. Jävla dator som inte gör som jag vill, jag vill inte ha indrag men måste...