Gravidchock på jobbet!

Magen var stor som en gravid kvinnas mage eller uppblåst som en ballong, kalla det vad du vill men det är vad jag har fått utstått idag. Otroliga smärtor i intervaller och ett tryck i magen som heter duga, i slutet av dagen kastade jag nästan in handduken för att sticka hem och smita från allt vad jobb heter. Jag orkade inte stå emot smärtorna längre och som tur var tyckte de andra på jobbet samma sak som jag, jag åkte hem fort som piiiip, fy vad skönt det var att komma hem... Ni anar inte. Nu några timmar senare känns det relativt bra faktiskt och om jag har tur kan jag somna vid ett normalt klockslag och få en riktig god natts sömn, om jag har tur som sagt. Annars blir det väl till att vrida och vända sig i lakanen tills dess att Emmett kommer hem inatt - om han gör det överhuvudtaget. Eventuellt sover han kvar på hotellet, han börjar redan 8.00 imorgon bitti. Vi får se hur det blir. 



Känns som om jag bara skriver för att jag vill skriva men inte har något att skriva om för det enda som händer just nu är: Jobb, jobb, jobb och möjligtvis lite sömn och en kram och puss av Emmett och sen snurrar det på så. Blir väl bättre nästa vecka när butiken öppnat, alla varor är på sin plats och det blir en annan sorts ruljangs på saker och ting.

Ögonen håller på att stängas när jag sitter här framför datorn, samma sak i soffan - sömn. Varför skiter sig det i sängen, där är det otroligt svårt att sova om jag inte har min kärlekgubbe liggandes bredvid. Tragiskt men gulligt eller bara tragiskt? Kanske är det en trygghet med någon liggandes där? Det jag vet är att jag borde/måste sova inatt, jag har mycket jobb imorgon, därav behövs den där sköna sömnen...