Veckorna tickar stillsamt på och så sakteliga börjar vi återfå vår normala veckorytm, efter den långa julledigheten. Jul ja, en månad sedan den var redan. Trots att vintern knappt hann att börja vid juletid så känns det som om vintern är över för denna gång. Så är dock inte fallet, inte på långa vägar. Det känns nämligen som om varje gång jag ställer in lillans pulka i förrådet för att få lite extra utrymme i vår lilla hall så börjar det dingla ner vita flingor från himlen. Lika fort försvinner det vita dunet som, äntligen, har lagt sig när jag väl tar fram den rosa pulkan igen. Nu ligger i alla fall ett litet snötäcke på marken och gissa var pulkan står..

 

Nu kom jag verkligen ifrån ämnet för egentligen skulle jag meddela att vi alla har hälsan i behåll och att vi ser fram emot den tid som kommer. Mest för att vardagen som sagt börjar rulla på igen, rutiner är A och O med en liten fis i hemmet. Visst har vi glädjande höjdpunkter lite här och där också, så livet känns oerhört bra. 

 

Imorgon ska jag och Amelia träffa Gia och Sara på öppna förskolan och hänga med många andra föräldrar och deras vildingar. Det ser jag verkligen fram emot. Det har varit ett långt uppehåll med barnkontakt nu, bortsett från spontana lekdejter hemma hos någon för att aktivera ungarna. Efter öppna förskolan ska vi, jag och lillan, troligen åka till IKEA och inhandla sängförvaring. För vi behöver struktur här hemma, mer än någonsin just nu. Vi plockar, plockar och ändå är det miljontals pryttlar som ligger överallt. Ett hopplöst fall verkar det som.