Misslyckat föredrag

Igår var första dagen av resten av mitt liv, eller i alla fall några år. Kanske. Varför blir man (läs: jag) så skeptisk när man ska börja något nytt. Det spelar ingen roll om det är ett nytt jobb, en ny utbildning eller vilken annan utmaning man kan ställa sig inför. Skeptism.

Jag står inför utmaningen: den nya utbildningen. Tre och ett halvt år och därefter är jag utbildad grundskolelärare. Varför kommer den där skeptismen upp? Är det för att jag djupt därinne inte är säker på mitt yrkesval, är det för jag är orolig för de nya studiekompisarna, är jag kanske en tankfull och fundersam tjej eller är det bara så att jag är en skeptisk person (känns inte postitivt att vara en skeptisk person, hoppas det är något av de andra alternativen - vilket jag tror).

Igår var den första dagen i skolan. Dagen inleddes med ett tre timmars långt föredrag om hur lärarutbildningen kommer att se ut, vad vi ska tänka på inför vårt kommande arbetsliv och en massa annan information. Jag kan lova dig att jag bara ville springa ut från aulan (smyga, det satt ändå 400 personer därinne) och glömma föredraget, kände mig mer peppad innan än efter, men så kanske det ska vara?

Ett stort men finns i alla fall. För det kommer nog bli bra. Det verkade vara många positiva och glada människor i aulan och dessa är numera lärarstuderande. Nollningen och utbildningen kommer att vara bra. Det kommer att gå fort och jag vinner något med att göra ett yrkesval.

Jag vill vara positiv. Jag vill vara glad. Ett val måste göras, jag har gjort mitt.