Amelia älskar verkligen tvättmaskinen. Ibland kan hon försvinna ur ens synhåll och i princip alla gånger kan hon återfinnas just vid tvättmaskinen. Hon rattar, trycker, vrider, rattar och vrider. Jag ser verkligen inte vitsen eller glädjen i hennes nyfunna intresse, men är hon nöjd så är jag nöjd. Ibland kan jag till och med sätta henne framför tvättmaskinen på pottan och låta henne sitta där en stund för att glo in i den arbetande maskinen. Fast det är förstås inte fullt lika roligt som att stå upp och göra detsamma och när hon sitter går det visserligen inte att ratta, vrida och trycka.