Breven till dig har jag inte lyckats knåpa ihop till dig de senaste månaderna, så som jag har velat göra men det är helt enkelt för att livet med dig går i en rasande fart. Därför kommer datoranvändningen ganska långt ner i prioriteringslistan. Du är vår högsta prioritet, dagligen. Så nu har du nått och levt din åttonde månad. Åtta smått otroliga månader.
Sedan i mitten av november har du kunnat sitta ordentligt utan stöd men ibland kan du även idag ramla handlöst omkull då det händer något intressant bakom eller vid sidan om dig. Skriken som kommer då är liksom chockartade från din sida. Det blir tyst och sen kommer det där ledsna skriket som vi verkligen hatar och bara vill pussa bort. Som tur är blir dessa fall allt mer sällsynta. Krypa har du inte börjat göra än och ibland undrar jag om du någonsin kommer att göra det. Fast du kanske överraskar oss en dag och kryper iväg och gömmer dig någonstans. Däremot hasar och drar du dig framåt mot olika leksaker och andra intressanta saker men så värst roligt är det inte, för då hamnar du i magläget och det är det tråkigaste att vara i numer. Ofta är det outhärdliga gnäll-ljud som kommer fram då.
Om du hatar att ligga i magläget så älskar du verkligen att stå upp. Gärna med ett fast grepp om två vuxna fingrar, så att du kan gå dit du själv vill. När du är pigg springer du nära inpå iväg. Och hade du inte saknat balansen du behöver för att stå och gå så misstänker jag att du hade varit en virvelvind här hemma. Men ibland har du balansen och kan stå helt själv i många sekunder och då kan vi se ditt fokus och hur din kropp kämpar med att hålla dig på benen. I och med detta har din kropp utvecklat en enorm muskelstyrka och ibland tror jag att din kropp enbart består av muskler och inget annat.
Den 19 oktober började den första tandbissingen kika fram genom ditt tandkött. Den första vita framgadden satt på nedre käken på vänster sida. Ett par, tre veckor senare visade sig även den högra nedre tanden. De två första tänderna påverkade dig allra, allra mest. Veckan innan den första gadden visade sig fick vi till och med åka till barnakuten med dig. Detta på din fem månaders dag närmare bestämt. Anledningen var den att du bajsade något grymt mycket, så till den milda grad att det gjorde så ont att du bara skrek så fort du bajsade eller kissade. Och bajsa gjorde du då det var som värst 10-15 gånger på en dag. Troligen var bajsfesten en kombination av tandsprickning och en förkylning du bar på som tog sig ut den andra vägen. Så ont i mammahjärtat gjorde det att se dig ha så ont. Innan den andra tanden sprack dregglade du som om ett vattenfall tog sig ut ur din mun. Under decembermånad sprack den tredje och den fjärde tanden, höger respektive vänster tand i överkäken. Så nu har du fyra fina, vita bissingar. Eller snarare fem, för idag tittade en sidotand ut, i övre höger tandrad.
På tal om tänder så var tänderna en stor anledning till att du slutade amma i början av november. Visst hade mjölken börjat sina men den stora orsaken till att det tog tvärtstopp var att du bet tag i bröstet en dag och log. Sedan var du inte intresserad längre. Jag vet inte riktigt vad som hände men det var slutet på den perioden av ditt liv. Så efter två månader med riktig mat, mjölkersättning och nu också välling har vi fått en fungerande matrutin för dig, som verka fungera riktigt bra för dig och för oss. Visst finns det stunder då inte allting stämmer och att det finns avvikelser men i det stora hela äter du frukostgröt vid åttatiden på morgonen, framåt elva-tolv äter du lunch, sen får du fruktmellanmål vid kl. 14-15, middag äter du vid kl. 16-17 och vid 19-tiden får du en vällingportion. Sedan när du vaknar på natten, eller snarare tidig morgon (kl. 5-6) får du lite mjölkersättning för att orka fram till frukosten. Dig kan man verkligen kalla en allätare. Jag tror inte att det finns någonting du har totalratat. Pastarätter och kycklingrätter slinker ner lite lättare än andra måltider – men frukt går nog att ösa ner i dig. Frukt är verkligen en favorit. Glädjande nog! Och du gillar verkligen att försöka äta själv. Bröd med smör och ost går ner lätt som en plätt – det om något är nog din favoriträtt. Sen försöker du äta allt möjligt annat också men det är inte lika lätt att plocka med så det hamnar överallt - i munnen, på golvet, i håret, på kläderna och ja, överallt. Du lär dig och blir bättre och bättre medan du övar.
Sedan i november, eller sena oktober – minnet kring detta sviker lite, har du börjat få chansen att bajsa på toaletten. Och den chansen har du tagit. Vi har sedan dess fram till nu maximalt bytt tjugo bajsblöjor på dig. Mer och mer börjar du visa och tala om att bajset är på väg. Mest markant och tydligt är det på morgonen. Du fnyser, pruttar, tar i, håller andan och trycker. Som en klocka, i princip varje morgon. Någon gång mellan kl. 5 och kl. 7. Helt osannolikt bra har det gått och du är verkligen en duktig tjej som berättar vad du vill. Men blöjorna är ett elände att få på efter ett blöjbyte. Du verkar verkligen ogilla de där sakerna. Du studsar, spjärnar och spänner dig.
Du lär dig hela tiden nya saker. Du härmar och tar efter. Nu är de stora ”konsterna” att du gör high five, koci koci (klappa, klappa), vinka vinka, ibland går de där sakarna ihop men det är ju inte så konstigt då du lär dig så många saker vid samma tillfälle. Andra roliga saker är att du sniffar så att framtänderna syns väl och tydligt. Du pekar också. Du har också börjat ljudhärma och ljud som kommer fram då är bland annat ”tuttutt”, ”tittitt”, ”naaaj”, ”nannana” och ”dädädä”. Vi vill så gärna förstå vad du säger eller försöker få fram men kanske är det ”tutte”, ”titta”, ”nej”, ”mamma(?)” och ”där” eller så är det något helt annat. Musik gillar du, och när vi sätter på musik så kan det spritta till i hela dig och du gungar med i hela kroppen. Helt fantastiska stunder har vi med dig.
Den åttonde november hade vi din namnceremoni. Det var en så lyckad dag. En dag som vi kommer att minnas med glädje, där närmare 35 personer hade samlats för att fira just dig – och enbart ditt liv. Ett stort fikabord, en frågesport, många fotografier, otroligt mycket kärlek, mängder av presenter, en fin minnesbok, en rejäl middagsservering – en dag värd att minnas.
Precis som många andra, älskar vi dig. Du är vår solstråle. Gnistrande klar.