Ja, nu borde han vara på väg hem mot blåsiga, ruskiga och höstiga Sverige och Strömstad, har dock inte hört något från honom än men eftersom färjan går vid 22-tiden så borde han sitta i vår fina, röda och oskramliga Volvo. I natt blir det den sista ensamma natten i lägenheten och därmed blir det en sista åktur med den röda, skramliga Peugoeten imorgon, det är ju imorgon min helvetesvecka påbörjas. 9 dagar, ingen ledig dag - längtar nästan redan till onsdag, nej torsdag nästa vecka...

Har plockat och donat här hemma idag och med tanke på att jag vet att min ensamhet snart är över så känns den här dagen mycket lättare. När jag läser det jag skrivit känner jag mig dock tragisk - ensam och övergiven, känns inte alls bra. Måste ta tag i det nu, med M hemma blir det lättare att göra något åt det.

I Smögen, men det kanske syns?