I och med flytten har det blivit allt mer sällan vi sätter igång den stationära datorn. Det kan också bero på att det kring datorn har sett ut som ett minerat flyttfält. Helt okej är det väl inte nu heller men tusen gånger bättre i alla fall. Eftersom datorn står vid utrymmet för den lilla balkongen, det vill säga utgången till vårt förråd så har det stått grejer på väg in eller ut från förrådet precis vid datorn. Nu är det mesta borta. Äntligen! Däremot dröjer sig en del grejer kvar i lådor i både kök och det mindre sovrummet. Dessutom finns det sannolikt tonvis av papper, som egentligen hör hemma i soporna i vardagsrummet, men som har fått vara kvar i brist på dels släng-intresse och dels, ja, jag-vet-inte-vad. Imorgon ska jag ta itu med detta elände har jag tänkt... Ut med skiten som aldrig kommer att nyttjas ändå.

 

Idag blev jag förresten fotad nere vid Alstern av Thea. Det faller sig liksom inte naturligt att posera för mig känns det som. Men det är ju trots allt kul att få bebismagen fångad på en riktig kamera med en duktig fotograf innan kulan försvinner. Det är ju ändå den 40:e veckan (39+4) och preliminärt tre dagar till uträknad nedkomst. Fast har jag otur dröjer det väl två extra veckor. Det känns som om det räcker nu. I alla fall i mitt sinne. Kanske att krabaten därinne inte håller med mig...

 

Jag hann också träffa Elina och Viola i eftermiddag. Vi pratade om ditten och datten, men allra mest om kulan och hur jag hade mått. Nästa gång vi ses kanske kulan är ett minne blott.. Underlig tanke egentligen.