Studenten i Strömstad
I onsdags åkte jag och Amelia ner till Strömstad för att representera Värmland under min kusin Saras studentfirande. Jag kan inte riktigt tro att hon är utgången från gymnasiet och att det därmed är hela sju år sedan jag var i samma skede i livet. Jag fick tårar i ögonen som diskret gnuggades bort när jag såg hennes glädje och framför allt den glädje hon utstrålade när hon fick syn på sin bror i folkhavet. Brodern som egentligen skulle ha arbetat men som fick ledigt i sista stund.
I Strömstad åkte alla studentflak i kortege genom stan och dessutom med poliseskort. Och innan flaken fick ge sig iväg kontrollerades de noga av polisen så att de var godkända. Dunket från musikanläggningarna på flaken var högt. Det kan jag inte minnas från vår student utan mer som att det snarare var våra röster/skrik/sång som utgjorde "dunket".
Nästa år är det brorsans tur att ta studenten. Var det inte nyss han var en liten lintott med glasögon och stinkande fossingar på sex år?