One week to go

En vecka kvar till julafton och jag har köpt två halva presenter. Resultatet är inte lovande. Jag är alltid ute i sista sekunden med julklappar trots att jag redan i oktober började fundera på att köpa julklappar men längre än funderingar kommer jag inte. Men det brukar lösa sig i slutet ändå så det är egentligen bara att åka ner och handla det jag redan har bestämt. Och lite till, alltså till de personer jag inte planerat ut något än.

Kroppen känns mör och stolen jag nu sitter på lär vara mitt hem idag. Mina ben känns som om de blivit överkörda med en ångvält och i samma stuk som benen är i är också ryggen. Vad jag har gjort? Dansat med min studiegrupp, det ska vara en del av vår examination i KEL-kursen. En gestalning via dans i ämnet matematik. Kan ni tänka er en dans till matematik? Då borde vår dans ses. Den är verkligen jättebra, eller?

Benen och resten av kroppen är på grund av detta: stela, träningsvärkiga, ömma, instabila...

Med detta menar jag alltså att jag har en rimlig anledning till att inte gå på stan eller Bergvik för att leta efter julklappar idag. Det får bli en senare fråga, i alla fall till imorgon. Då funderar jag seriöst på att spana lite men om det blir så eller inte det märks.


Jag och Sandras treveckors-son.